Reflektioner kring samtalsmodeller




Min utgångspunkt är att vårt språk speglar en aktiv handling och ett aktivt ställningstagande - det är så mycket mer än ord!




Genom språket utvecklas våra tankar vilket ger nya perspektiv och nya möjligheter till att tolka och se sin omvärld och situation, För mig är det pågående samtalet en livsviktig del av att förstå mig själv och andra; både den inre dialog jag ständigt för med mig själv, och den yttre dialog som pågår på så många plan och med så många människor. Det är dessutom när jag saknar svar som de bästa (och svåraste) tankarna föds...




I mitt arbete som specialpedagog är samtalet ett viktigt redskap för att utveckla pedagogernas förhållningssätt och verktyg kring de elever som ständigt utmanar... Målet är att jag ska LYSSNAT, BEKRÄFTAT och på ett formativt sätt UTMANAT den jag samtalat med till att nå nya insikter och möjligheter - pedagogen ska må bra och ha fått ny kraft. Det tror jag fungerar som ringar på vattnet, mår pedagogen bra och är trygg så ger det en bra skolgång för eleven.


Vi kan alla ständigt utvecklas och jag tycker att jag själv lär mig så otroligt mycket när jag lyssnar och för en dialog. Vill ge en eloge till alla duktiga pedagoger som ständigt bär med sig elever i sina tankar!




Hägg och Kuoppa (2007) visar på olika verktyg att använda när jag genomför ett professionellt samtal, detta beskrivs i tre faser. Nyckelord i fas 1 är att lyssna, omformulera, sammanfatta och respektera det pedagogen berättat. Nyckelord i fas 2 är frågor och mentalisering tolkar jag det som, detta för att vidga pedagogens perspektiv. En kreativ fas tycker jag! Så slutligen fas 3 där nyckelorden handlar om mål, utvärdering och att avsluta. Alla delarna låter enkla på ytan men mina färdigheter som samtalsledare sätter helt prägel på hur samtalet i verkligheten fungerar.




Under ytan handlar det om min kompetens och min förståelse av mig själv. Detta lyfter Rautalinko (2013) som på ett tydligt och empatiskt sätt lyfter fram det som kan vara svårt utifrån samtalsledarens perspektiv - för det är ju mig själv jag har som redskap. Bland annat fastnar jag för hur jag kan utveckla min förmåga att ta mig över mitt eget obehag att konfrontera och ifrågasätta - hur gör jag detta på ett sätt som blir utvecklande?