Lite tankar i slutet av november...


Filmen


Claudia, Linnéa, Åsa och jag har spelat in en film som visar på hur ett gruppsamtal på en skola kan gå till. Vi använde oss av olika "typiska" (haha, vår definition baserad på våra erfarenheter) karaktärer som finns på en skola och vårt dilemma handlade till det yttre om hur en bambasituation skulle lösas. Till det inre visade dilemmat på vårt olika sätt att se på vårt uppdrag, våra elever och hur skolans värdegrund syns i handling.


Vi använde oss av de 3 faser som ett samtal ska/bör innehålla för att vara konstruktivt. Det var en spännande erfarenhet och det känns bra att öva i en grupp som jag är trygg i, de fallgropar och tillkortakommande som är en del i utvecklingen är bra att först uppleva i ett forum där vi kan backa och reflektera tillsammans.


Tycker dock att vi kanske skulle tänka kring innehåll först istället för att fokusera på formen, om jag var kursledare hade jag nog rumsterat om i ordningen på litteratur och uppgifter. I min värld är det viktigare att först ha förstått Normell än ett samtals olika faser, samtalets struktur kommer säkert att förändras och utvecklas och denna kurs kanske hade sett annorlunda ut på en annan högskola, men Normells tankar om personlig mognad kommer alltid att vara viktiga - oavsett form eftersom de handlar om förhållningssätt.


Vid examinationstillfället såg vi varandras filmer och gav respons. Vår grupp hade sett den film vi skulle ge respons på tillsammans tidigare, och det gjorde att filmen växte samt att responsen var mer välarbetad. Tyvärr var det en del strul rent tekniskt på examinationen (det har det varit genomgående om jag ska vara ärlig) och det skapar en del frustration. Väldigt mycket frustration, varför det? I mitt fall beror det på stress helt enkelt, det kan inte kursen hjälpa men jag håller huvudet ovanför vattenytan för att kunna andas försiktigt och då klarar jag inte strul.


Kanske därför jag älskar Normell nu? Den ger styrka.